...har varit den värsta dagen i mitt liv! Fy fan, rent ut sagt!!
Jag har varit så rädd, ledsen, förtvivlad och hjälplös.
Jag ska bara berätta i stora drag, för jag orkar inte ta hela historien.
Viggo sov en lite längre förmiddagslur i morse. När han sovit drygt 2,5 timme började det rycka i honom. Han fick som krampryckningar i hela kroppen, ögonen tittade rakt uppåt och han var stel som en pinne, helt okontaktbar. Sen blev han livlös och som en geléklump i kroppen, blå om läpparna o ingen andning!
HELT KAOS I MIN HJÄRNA OCH I MITT HJÄRTA!
Jag ringde 112, Adam satt med honom... Vi var helt panikslagna!
Rätt snabbt kom ambulansen och Viggo "vaknade" upp, men såklart medtagen. De kollade upp honom och de förstod ganska snabbt att han fått starka feberkramper (vaddå...hade han feber...???) Jag åkte med honom i ambulansen och Adam kom efter i bilen. På sjukhuset togs det en massa prover och det konstaterades att han "bara" har ett virus i kroppen. Inget allvarligt alltså men han får fortfarande febertoppar som vi måste hålla koll på.
Vi blev så fruktansvärt rädda! På sjukhuset sa dom:
- Det är jättevanligt och ingenting att oroa sig för...
- Många barn får feberkramper...
- En gång är ingen gång...
...bla bla bla..
För oss var det en stor grej! Den känslan som kom när man såg honom bli sådär.... Fy. Usch!
Men som tur är fick vi åka hem med en rätt så pigg kille (efter omständigheterna). Han har levt på välling, piggelin, ipren och alvedon idag och det verkar bli bättre och bättre.
När vi kom hem slocknade Viggo på sin lekfilt. Med sig hade han nallen han fått av ambulans-tjejen.
Jag måste också få säga att jag har världens finaste, bästa och mest omtänksamme man. När jag åkte med ambulansen tog han sig tid att packa väska med allt vi kunde behöva på sjukhuset. Välling, barnmat, blöjor, haklapp, våtservetter, mackor till oss, tidningar.... allt... You name it! Allt hade han tänkt på. Adam, älskar dig mest!
Så...nu ska vi snart knoppa. Dagen har varit energikrävande och jag vill inget annat än att ligga o "snusa" på mina sjuka killar.
Skit på den här dan! Låt den aldrig komma igen..
/L