34 år.
Så mycket fyller jag idag.
Nu ska jag säga mitt mantra tills jag somnar...
Jaha. Ungefär så tycker jag om det. Varken hit eller dit. Jag är rätt bekväm med min ålder....tänker inte alls på det.
Ingen 35-års kris, eller någon annan kris för den delen. Men det hinner väl ändra sig...det med.
Vi firade mig lite spontant i fredags när mamma fortfarande var här (vinkade av henne vid bussen lördag fm). Jag fick god tårta och fina presenter!
Silverhalsband av mamma:
Hade önskat mig en sak...och det fick jag av Adam & Viggo!
I övrigt var fredagen lite tung faktiskt. Jag lämnade Viggo på förskolan 7:30. TIDIGT som f-n tyckte jag, men det är ju tiden jag kommer att måsta lämna honom på morgonen så därför lika bra att vänja honom. Han blev glad när vi kom in dit och började leka direkt, men så blev han jätteledsen och skrek som attan när han förstod att jag skulle gå. När jag sedan kom för att hämta honom runt kvart över 1, så låg han och vilade i famnen på en av tjejerna. Enligt henne så hade han varit ledsen i omgångar och svårt att koppla av...ätit bra men velat sitta i knä och kramas hela tiden. Usch och fy. Dåligt samvete som bara den fick jag! Ska det vara så här??
Han sov skitdåligt natten mot lördagen och vaknade upp med rinnsnuva. Men nu är han som vanligt...jag hoppas, hoppas, hoppas att han inte får panik när jag lämnar imorgon. Jag SKA försöka vara lugn och sansad när jag säger hejdå....
På tisdag börjar jag jobba. Taggad som bara den!
Idag har vi haft den första av två visningar av vår lägenhet. Den gick bra, tror jag... Vi kunde väl ha önskat att fler skulle ha kommit...men det viktigaste är ju att de som kommer är intresserade på riktigt. Lägenheten hade vi fixat med hela morgonen och den var verkligen tip-top. Får se hur det går på visning no 2 som är imorgon... sen kan man ju bara önska att buden formligen rasar in!!
För fem år sedan träffade jag en urskön och dörolig tjej på mitt dåvarande jobb. Vi kom bra överens och hade verkligen superkul ihop. Det skulle visa sig att hon var född på samma dag och samma år som jag!
Fastän vi har vuxit upp på helt olika ställen och med olika bakgrunder, är vi sjukt lika på många sätt. Vi träffas VÄLDIGT sällan nuförtiden, men de få gånger vi hörs känns det som "igår".
Miss T: GRATTIS på 34-års dagen! Puss & Kram, saknar dig och jag hoppas vi ses snart.
Nu ska jag säga mitt mantra tills jag somnar...
SKA vara lugn imorgon när jag lämnar Viggo....
SKA vara lugn imorgon när jag lämnar Viggo....
SKA vara lugn imorgon när jag lämnar Viggo....
SKA vara lugn imorgon när jag lämnar Viggo....
Kommentarer
Postat av: Kicki
Dagis. Ja... jag hade också svårt att vara lugn och slappna av. Det är svårt det där med mammakänslor och ledsna barn..
GRATTIS i efterskott.
Postat av: Laila
Trots att jag själv inskolat barn och vet att det alltid går över, förr eller senare, så gör det ont i mammahjärtat. Ledsna barn är ju aldrig kul, men om det känns väldigt jobbigt kan man alltid ringa till fsk och kolla hur det går. Det gjorde jag i början när Alva var liten för hon kunde verkligen gråta... Nu är det lämning på skola och fritids och det är inte heller det lättaste. Ny personal och en massa nya barn som hon ska vara blyg för. Det är tur att de vänjer sig ganska snabbt... =) Men jag hoppas det går bra för er båda när det drar igång på allvar... Kram!
Trackback
